Ordfront Magasin 4 / 2003, s 63 Bokfront Nyheter:

Världen som vind och virvel

Håller den moderna naturvetenskapen på att bli omodern?

Mycket har hänt sedan den traditionella naturvetenskapen föddes på 1600-talet. Relativitetsteorin, kvantteorin och termodynamiken har medfört en enorm utveckling, men utgångspunkten är märkligt oförändrad: att man kan lära känna naturen bäst genom att plocka sönder den i sina minsta beståndsdelar och analysera dem.

Men tänk om denna utgångspunkt är fel?

Den traditionella naturvetenskapen ifrågasätts allt mer. Det finns en stor och växande internationell litteratur (som emellertid sällan översatts till svenska) av forskare och författare som Ilya Prigogine, Erich Jantsch, Ekisabet Sahtouris och Ken Wilber som utmanar den etablerade vetenskapen på område efter område.

Ett nyckelbegrepp för dessa tänkare är begreppet ”självorganisation”. De menar att naturen och materien inte bara är ett passivt objekt för mänsklig aktivitet utan ett hav av självorganiserande processer och system, från virveln i vattnet till vinden och växternas fotosyntes, från den levande cellen till oss själva och våra verksamheter.

Den person som gjort mest för att introducera de här nya tankarna i Sverige är litteraturvetaren Erland Lagerroth som tidigare givit ut tre böcker i ämnet. Nu utkommer han med en fjärde, Sökandet är vårt största äventyr, i vilken han fortsätter att berätta om de nya alternativa synsätten. Här presenterar han svenska nytänkare som Rolf Edberg, Elisabet Hermodsson och Susanna Ehdin och utvecklar egna tankar om t. ex . litteraturen som motpol till vetenskapen, om humanismen som människans hybris och om naturvetenskapen som ideologi.