Porslinsblommor, Hoyor
Tillbaka

Jag har lagt ut mina allra första bilder på hoyor här på hoya-listan. Förhoppningsvis blir bilderna fler så småningom, men många av mina hoyor är sticklingar, och det kommer att dröja många år innan dessa blommar...

Hoya-listan:
med några få bilder,
de hoyor som har streck under namnen.

Oj, oj, jag har drabbats lite grand av Hoya-noya nu på sistone. Det är en växt jag alltid ansett trevlig, som alltid funnits med här hemma, i fler varianter, men nu börjar det att bli flera sorter!

Den "vanliga", Hoya Carnosa, är den blomma jag fått av min mamma som tonåring, som hon fått av sin mamma, och som jag gett mina döttrar när de flyttat hemifrån. Den har överlevt allt genom alla år. Jag har förnyat den några gånger. Ett tag var den så stor att jag hade den i stället för gardin i ett fönster.

I och med mitt pelargonintresse, så ville jag ha krukväxter som alltid är fina, och som kan stå lite på undantag när det är pelargonsäsong. Det finns andra växter här hemma också, men hoyorna är ju mycket tåliga och tacksamma, och varierar mycket i utseende, så det är den växtgrupp som ökat mest i antalet sorter här hemma.

Hoyorna börjar dock öka i antal oroväckande mycket! Nu sätter jag stopp för att ta in nytt, i alla fall för i år! Jag vill inte ha lika många hoyor som pelargoner!

De småbladiga är oftast jättefina i ampel, men passar även på en liten spaljé. De med stora blad är fina på stor spalje. Jag har alltid några skott på gång, så när hösten kommer och pelargonerna flyttas till sin vinterförvaring, så kan skotten arrangeras fint på små spaljeer och bli blickfång i fönstren.

Hoyor går att ha en bit in i rummet. De blommar inte så mycket där, men det är roligt att ha växter på någon möbel också!

De småbladiga sorterna är inte riktigt så tåliga som de storbladiga. Jag förnyar dem med jämna mellanrum för säkerhets skull.

Jag har bytt till mig en gulblommande hoya mot några pelargonskott  för några år sedan. Dess blommor liknar nästan hjortron, och bladen ser ut som lingonblad, bara lite större. Blommorna doftar lite kola. Hoya heuschkeliana är nog min favorit bland hoyorna. Därför har jag nu även skaffat mig Hoya heuschkeliana med röda blommor - på samma trevliga sätt, genom byte mot pelargoner. Ännu har den inte blommat.

Jag har namn på alla mina sorter.

Min lista är inte så lång, det finns otroligt många fler hoyor, men jag fyller en hel del fönster med dessa, och dessa varierar mycket i utseende. Det är lätt att fängslas av denna grupp också!!! Visst låter det härligt med "små vita blommor med aprikos-rosa mitt och med doft av clementin"...! Eller "Blommorna ska vara väldoftande, stora, 2 cm i diameter, koppformade och kritvita i stora klasar om 20-30 st." Jag hoppas att hoya anulata och hoya thomsonii kommer att bli så härliga som de låter, de tillhör mina nyförvärv. Men nu sätter jag stopp för att skaffa mig fler!

Jag har gott om spaljeer av olika slag. En del är köpta, en del har jag gjort själv. Det går lätt att sätta ihop spaljeer av  blomsterpinnar eller t o m grillspett i trä. Man knyter ihop dem till ett rutnät. De småbladiga har jag för det mesta i amplar.

Hoyorna är tålamodets blomma. Det tar ett antal år att få ett orotat skott att växa till sig så den blir en såpass stor planta att den sätter blommor. Min Hoya acuta behövde fyra år på sig, men sedan fick jag se dess grönvita små blommor i stora bollformade blomställningar. Doften var mycket fin, nästan som parfym, och detta var en upplevelse, så det var värt dessa år av väntan! Och småbladiga Hoya Heuschkeliana gul har blommat varje år, men först sitt fjärde år började den blomma hela tiden från vår till höst.

Jag är för tillfället mest förtjust i de småbladiga hoyorna, då dessa kan vara mycket dekorativa. Favoriten är Hoya heuschkeliana gul, på grund av det läckra bladverket och blommornas milda koladoft.

Några länkar till Hoya-hemsidor:

Svenska Hoyasällskapet

Sydsvenska Hoyasällskapet

Club Hoya

Pias Råby Djurfarm, även med hoyor

HOYANOYA, noya på hoya

Sitascorner

E-mail

Tillbaka